Ah, Nokia . Varumärket som kopplade ihop så många människor redan på nittiotalet. Varumärket som skjutit så högt i höjden på marknaden för mobilkommunikation, bara för att sjunka till ofattbara dalar under de senaste åren. Under det nya ägandet av Foxconn och HMD global har det ikoniska varumärket återupptagit sin produktion av funktionstelefoner, förfäderna till nuvarande mobila enheter. Eftersom många av er är intresserade av att se var den här nya vägen tar det finska företaget, bestämde vi oss för att ta en paus från våra vanliga recensioner av högteknologisk utrustning och djärvt gå dit få har gått tidigare: vi testade Nokia 150 , en fräsch En snygg telefon som säljs för mindre än 30 USD. Låt oss se vad den här bebisen kan göra, ska vi?

Förpackning, design och byggkvalitet för Nokia 150

Innan vi går vidare, låt oss svara på en enkel fråga: vad i hela friden är en "funktionstelefon"? Enkelt^(Plain) och smärtsamt enkelt, det är raka motsatsen till vad namnet antyder: en telefon utan några som helst funktioner. Det är telefonen som dina teknikhopplösa släktingar använder. Telefonen som hipsters köper för att känna sig vintage. Det är det enda föremålet som blir kvar efter att någon gjort inbrott i din bil. Och ändå är det telefonen som har potential att överleva alla andra elektroniska enheter som finns, både när det gäller batteri och total uthållighet. Nu när vi fick detta ur vägen och efter att ha satt dina förväntningar på marknivå, låt oss återuppta vårt vanliga granskningsförfarande:

Telefonen kommer i en vit låda, med bilder på telefonen från olika vinklar på framsidan.

Boxen innehåller telefonen (i vitt, på vårt testexempel), batteriet, mikro -USB- laddaren och manualen. Tyvärr ingick inget headset i paketet vi fick. Men beroende på var du bor kan du hitta en inkluderad.

Väl? Vad kan du förvänta dig av en telefon som kostar mindre än 30 spänn? En trådlös laddare? Telefonen har inte ens WiFi- funktioner, men vi kommer till det om en minut.

Den 550mA-märkta laddaren är liten, både till effekt och storlek, och enligt Nokia -traditionen är kabeln ej borttagbar från laddaren. Innan du skaffar höggafflarna, kom dock ihåg att det här är en "funktionstelefon", så även det faktum att laddningsporten är i mikro-USB-format är chockerande.

Telefonen kommer i två färger, matt svart och extremt vit. Ja, jag hittade på de namnen, men du måste erkänna att de låter äkta. Skalet är tillverkat av polykarbonat och det behåller sin färg även när det är repat, vilket är bra med tanke på antalet användare för den här lilla telefonen.

Hur liten, frågar du? Den är 4,65 tum (118 mm) hög, 1,97 tum (50,2 mm) bred och 0,53 tum (13,5 mm) tjock. Snabb gåta: vad är vitt, snyggt, hållbart och väger 3,99 uns? Fel^(Wrong) , svaret är iPhoneSE, som vi tidigare recenserat^{(previously reviewed)} och samtidigt blev kära i. För att komma tillbaka till vår funktionstelefon, väger den bara 2,85 ounces eller 81 gram med det avtagbara batteriet som ingår (ta det, iPhone), så den är ganska lätt. Telefonen känns ännu mindre på grund av dess rundade hörn och, i kombination med fodralets struktur, ger den en mycket hal bit av gammal teknik.

När du kommer från en smartphone kommer du att upptäcka att framsidan av telefonen har dessa konstiga saker under skärmen, och en snabb sökning på Internet kommer att berätta för dig att de kallas "knappar" eller "knappar". Knappsatsen lyser när den används (jag vet, häpnadsväckande) och knapparna är ganska lätta att trycka på. Knappen i mitten fungerar som en joystick, men det finns ingen chans att du kommer att kunna använda den ordentligt om du inte har små händer (försöker hårt att inte lägga in ett Donald Trump -skämt här).

2,4-tumsskärmen är den dominerande funktionen på framsidan av telefonen. Förutom Nokia- logotypen, högtalargallret och mikrofonen hittar du inga andra funktioner på framsidan av Nokia 150 (mitt selfieberoende lider mycket, men allt är i vetenskapens namn). Naturligtvis ska du inte förvänta dig exotiska funktioner som en ljus- och närhetssensor eller ens den här mycket avancerade funktionen som heter "notification LED ." Var tror du att du är? På 2000-talet?

Telefonens botten och sidor är lika vita som funktionsbladet, utan volymknappar eller andra föremål som stör telefonens eleganta design.

På toppen av telefonen finns mikro-USB-laddningsporten och hörlursuttaget, medan baksidan av telefonen rymmer högtalargallret, VGA -kameran och en blixt.

Innan jag går vidare till nästa kapitel kommer jag bara att lägga till det faktum att bakstycket är avtagbart, liksom batteriet. När du har tagit bort båda kommer du att kunna komma åt både SIM -kortplatsen (mini- SIM - storlek, inte mikro- eller nano - SIM ) och microSD-kortplatsen. Okej^(Okay) , okej, du kan lägga till microSD-kortplatsen som en funktion.

Telefonens design är ren, enkel och kan till och med anses tilltalande av vissa. Fodralet av polykarbonat känns okej vid beröring, även om det är halt. Vissa tangenter är för små och för nära varandra för den genomsnittliga användaren, men med övning och naglar kommer du att kunna skriva korrekt numret du vill ringa. För det ^{(The phone design is clean, simple and might even be considered appealing by some. The polycarbonate case feels okay to the touch, albeit being slippery. Some keys are too small and too close to one another for the average user, but with practice and fingernails, you'll be able to type correctly the number you want to call. Most of the )}mesta ^(time).

Hårdvaruspecifikationer^(Hardware) och mjukvarugränssnitt för Nokia 150

Nokia 150^{(Nokia 150)} har två versioner, ett enkelt SIM -kort och ett med dubbla SIM -kort . Vi granskade versionen av singel -SIM , som har en något längre batteritid. Nu vet jag inte vad din definition av "långvarigt batteri" är, men om du bara har smartphoneerfarenhet kan du anse att tre dagar är utmärkt batteritid. Att jämföra det med batteritiden för Nokia 150 kan leda till en uppenbarelse: den deklarerade batteritiden för singel- SIM Nokia 150 är 31 dagar. Ja, en hel månad. Varianten med dubbla SIM -kort har en påstådd batteritid på "bara" 25 dagar. Vi kommer att testa detta i nästa kapitel, men även om det är hälften så kvalificerar detNokia 150 som en utmärkt reservtelefon.

Naturligtvis kan vi inte prata om processorhastigheter och antalet kärnor, eftersom Nokias^(Nokia) funktionstelefoner traditionellt drivs av små finska gremlins. Vad vi dock kan berätta är att Nokia 150 inte har något internminne reserverat för mediafiler, så om du vill ta bilder eller lyssna på MP3- filer måste du utrusta telefonen med ett microSD-kort (upp till 32 GB stöds).

Skärmen är en häpnadsväckande 2,4-tums QVGA - skärm. Du läste rätt, QVGA , vilket betyder 240 gånger 320 pixlar. Även displayen på min skrivare har fler pixlar än så! Eftersom skärmen är ganska liten är pixeltätheten på 166 punkter per tum jämförbar med iPhone. Nej, jag menar inte iPhone SE, jag menar original-iPhonen, släppt 2007. Chockerande nog kan skärmen på Nokia 150 återge färger, om än bara 65 000 (jämfört med 16 miljoner eller mer som visas från denna århundradet kan återge).

Den bakre kameran har en upplösning på 640 gånger 480 pixlar. Med 0,3 megapixlar är den enda användningen jag kan tänka mig för bilderna tagna av Nokia 150 en inramad bild av en myras vardagsrum. Ja, jag är lite hård mot en telefon som kostar mindre än en frisyr, men det här är bara början, jag lovar att jag ska göra det bättre i nästa kapitel. Återigen^(Again) , med tanke på specifikationerna, är det ingen idé att prata om brännvidd eller variabel fokus, men den har åtminstone en blixt, som fungerar som en ficklampa. Jippie! Kameran kan spela in videor i 144 gånger 176 pixlar och 12 bilder per sekund, som sedan framgångsrikt kan användas som miniatyrvideor och inte mycket annat.

Och här, bland de många funktioner som Nokia 150 skämmer bort oss med, kommer en av de problem som jag anser vara en dealbreaker: telefonen kan bara ansluta till dual-band 2,5G (900/1800 MHz ) nätverk. Du kanske säger "men varför skulle den behöva 3G eller mer om den inte har tillgång till Internet ?" Jo, det beror på att vissa GSM -tjänsteleverantörer har uppgraderat sin infrastruktur till 3G och inte längre har 2G-täckning. Detta är ett stort problem, eftersom det kan göra telefonen nästan värdelös i vissa delar av världen. När det gäller anslutningsmöjligheter har enheten en Bluetooth 3.0 -adapter och kan även nås med en USB -kabel.

Batteriet är ett löstagbart Li-Ion 1020 mAh batteri. För er som hade Nokia -telefoner tidigare är det samma gamla BL-5C-batteri som används i en mängd olika Nokia -funktionstelefoner. Den kan hålla telefonen påslagen i en hel månad i standby eller 22 timmar när den används för konversationer.

När vi går vidare till mjukvarumiljön använder Nokia 150 plattformen " ^{(Nokia 150)}Nokia Series 30+ ", och efter att ha använt telefonen i ungefär två veckor misstänker jag att "30+" kommer från programvarans ålder. I år. Programvaran är omedelbart bekant för alla som någonsin använt en Nokia -funktionstelefon och tillhandahåller grundläggande funktioner, som samtalslogg^(Call) , kontakter^(Contacts) , väckarklocka^{(Alarm Clock)} , kalender^(Calendar) , meddelanden^(Messaging) och kalkylator^(Calculator) . Den har också multimediafunktioner, som FM-radio (endast tillgängligt när ett headset är anslutet), MP3- spelare, kamera och fotogalleri, samt en videospelare och "Snake Xenzia," en dålig tolkning av Snake -spelet från de gamla Nokias .

Med tanke på dess primära syften, det med en reservtelefon och/eller en telefon för personer som inte kan eller vill hantera en smartphone, gör programvaran vad den ska göra: den ger grundläggande funktioner utan några problem eller eftersläpning. Förutom Snake -spelet, men vi tar upp det i nästa kapitel.

Telefonen har begränsade möjligheter och funktioner, vilket är traditionen för funktionstelefoner. Batteritiden är utmärkt, och programvaran är buggfri (kanske för att den är så enkel att inga buggar får plats i koden). Det enda stora problemet är att enheten inte är 3G-kompatibel och den kommer att vara värdelös för vissa potentiella köpare.^{(The phone has limited capabilities and functions, as is the tradition for feature phones. Battery life is excellent, and the software is bug-free (maybe because it's so simple that no bugs can fit in the code). The only major issue is that the device is not 3G capable and it will be useless for some potential buyers.)}

Verkliga prestanda för Nokia 150

Om du är en vanlig Digital Citizen- läsare kommer du att märka avsaknaden av en Benchmarks- sektion, och anledningen är uppenbar. De enda prestandatesterna som kan göras på Nokia 150 är "hur långt kan man komma från civilisationen innan man behöver ladda upp den" och "hur många bilder tagna med Nokia 150 kan man lagra på ett 512MB-kort" (svaret på den sista är över 9000^{(over 9000)} ). När jag såg hur jag inte kunde tänka ut ännu ett oförstörande test för denna lilla apparat började jag helt enkelt använda den.

De första minuterna med Nokia 150 var lite komiska: jag gick om och om igen igenom alla menyalternativ och försökte hitta spår av en internetanslutning: en webbläsare, en messenger, en appbutik, ALLT! Min mamma använder en Nokia 100 , så jag var ganska bekant med kontrollerna (eftersom det är för komplicerat för henne att lägga till nummer i telefonboken ). ^{(Phone Book)}Förr i tiden ägde jag faktiskt en av dessa, men de kallades helt enkelt "mobiltelefoner", och Missy Elliott var fortfarande en grej. Dessutom var internet på mobiltelefoner ganska mycket science fiction då.

Först att notera: menyn på Nokia 150 är smärtsamt enkel. Den har totalt 16 ikoner, alla synliga när du trycker på menyknappen^(Menu) . Menystrukturen känns omedelbart igen för någon som inte har bott i en grotta de senaste 20 åren. Alla funktioner i telefonen är lättillgängliga genom de dedikerade genvägarna på den centrala joysticken. Tja^(Well) , relativt enkelt, inte så mycket om du har stora fingrar eftersom knapparna är ganska små och trånga.

Efter att ha bytt test- SIM -kortet mot ett från en annan leverantör (eftersom det jag använde endast hade 3G-täckning) testade jag samtalskvaliteten inomhus. Förutom att vara lite på den tysta sidan hade högtalaren i Nokia 150 inga hörbara defekter.

Som vilken bra recensent som helst testade jag Nokia 150 i alla möjliga situationer, inklusive att använda den offentligt. När jag gick på en relativt livlig gata, med konstant trafik, upptäckte jag att högtalarens volym maximalt inte räcker för att täcka ljudet.

Å andra sidan, om du ansluter en uppsättning hörlurar är ljudet högt och tydligt, även om ljudkvaliteten bara är medelmåttig för musik. Som nämnts tidigare har telefonen en FM-mottagare, så jag lyssnade på min favorit lokala radiostation medan jag var på min cykel, med väldigt få mottagningsproblem.

Jag testade också video- och fotofunktionerna, som, som du kan se, verkar komma från ett annat århundrade. Bilderna saknar detaljer; videorna är små och oanvändbara på större skärmar. Här har du ett exempel (i originalstorlek!) på en bild tagen med Nokia 150 .

I svagt ljus försämras kvaliteten ännu mer, som du kan se nedan:

Du kan också ta en titt här på de andra bilderna vi tog med den här telefonen, i galleriet nedan.

Därefter spelade jag in en video inomhus, som du kan se nedan:

Det finns också en video med rörliga motiv, så att du får en uppfattning om telefonens videoinspelningsmöjligheter. Modest är en underdrift. 🙂

På tal om skärmar så är Nokia 150 -skärmen ljusstark och den låga pixeltätheten är inget problem för den vanliga användaren. Naturligtvis, från en smartphone, ser skärmen ålderdomlig ut, men de teckensnitt som används och mängden information som visas hjälper läsbarheten ganska mycket.

Batteriets livslängd är nära de deklarerade värdena: jag laddade den i början av testsessionen, och i slutet av den var batteriet på ungefär 50 %. Extrapolerat innebär detta 20 till 30 dagars batteritid i vänteläge, vilket är mycket även enligt standarder för funktionstelefoner. Du kan glömma var du placerade laddaren (särskilt om du börjar bli gammal och glömsk, som jag).

Fodralet visade sig vara välgjort, men det blev repigt efter några dagar av att dela en ficka med mina lägenhetsnycklar.

Sammantaget var det också en skillnad i attityd från min sida till enheten. Medan^(Whereas) jag tidigare, med smarttelefonen, var noga med att inte tappa den, inte repa den eller utsätta den för extrema temperaturer, började jag bli mer "avslappnad" med Nokia 150 . Det blev mindre av en pryl och mer av ett verktyg.

Vad jag dock finner oacceptabelt är det faktum att Snake -spelet var nära ospelbart, på grund av fördröjningen mellan användarinmatningen och ormens rörelser. Hur kan man koppla av och spela ett så fantastiskt spel med denna inmatningsfördröjning? Oacceptabel!

Åh, jag glömde delen där jag förlorade chansen att träffa min själsfrände under recensionen av den här telefonen. Hon var underbar; hon gick på gatan, jag stirrade i hennes ögon, hon stirrade på Nokia 150 som jag använde för att ta några bilder. Hon gick förbi, för att aldrig mer ses, och ärligt talat, vem kunde klandra henne? Jag menar, skulle du vara intresserad av en snuskig kille som försöker spela in en video av trafiken med en "funktionstelefon"?

För- och nackdelar med Nokia 150

För att sammanfatta våra resultat gillade jag följande:

• Utmärkt pris
• Anständig^(Decent) design för en funktionstelefon och robust byggkvalitet
• Diminutiv i storlek
• Utmärkt batteritid
• Mycket lätt att lära sig och använda

Men det fanns också några saker som jag inte gillade:

• SNAKE XENZIA-SPELET LAGER UT!
• Högtalaren är inte tillräckligt kraftfull för utomhusbruk
• Kan inte användas i 3G-mobilnätverk
• Foton och videor tagna med Nokia 150 är som mitt kärleksliv: suddiga och med låg trohet. 🙂

 

Dom

Nokia 150^{(Nokia 150)} är en genomsnittlig funktionstelefon. Jag njöt av närvaron av en MicroSD -kortplats, batteritiden och enkelheten och användarvänligheten. Med tanke på den lilla prislappen och 25+ dagars batteritid i standby är telefonen utmärkt som reservtelefon. Jag har alltid en reservtelefon i bilen, i nödfall. Den lilla storleken och den svaga högtalaren gör dock Nokia 150 olämplig för äldre personer eller användning i bullriga miljöer. Det faktum att den bara stöder 2G gör den ännu mindre tilltalande. Om en comeback av funktionstelefoner är nära förestående är Nokia 150 verkligen inte dess förebådare.

Reviewing the Nokia 150 - The return of feature phones?

Ah, Nokia. The brand that connеcted so many people back in the nineties. The brand that soared so high in the mobile communications market, only to dip to unimaginаble lows in the last few years. Under the new ownership of Foxconn and HMD global, the iconic brand has resumed itѕ production of feature phones, the ancestorѕ of сurrent mobile devices. Since many of you are interested in seeing where this new road wіll take the Finnish company, we decided to take a break from our usual reviews of high-tech equipment and boldly go where few have gone before: wе tested the Nokia 150, a frеsh-looking feature phone which retails for less than USD 30. Lеt's see what this baby can do, shall we?

Packaging, design and build quality of the Nokia 150

Before we go any further, let's answer a simple question: what on Earth is a "feature phone"? Plain and painfully simple, it is the exact opposite of what its name suggests: a phone with no features whatsoever. It's the phone that your tech-hopeless relatives use. The phone that hipsters buy to feel vintage. It's the one item that's left behind after someone breaks into your car. And yet, it's the phone that has the potential to outlast every other electronic device in existence, both regarding battery and overall endurance. Now that we got this out of the way and after setting your expectations at ground level, let's resume our usual review procedure:

The phone comes in a white box, with photos of the phone from different angles on the front cover.

The box contains the phone (in white, on our test sample), the battery, the micro USB charger and the manual. Sadly, no headset was included in the package we received. But, depending on where you live, you might find one included.

Well? What would you expect from a phone that costs less than 30 bucks? A wireless charger? The phone doesn't even have WiFi capabilities, but we'll get to that in a minute.

The 550mA rated charger is small, both in output and size and, in the Nokia tradition, the cable is non-removable from the charger unit. Before getting the pitchforks, remember though that this is a "feature phone," so even the fact that the charging port is in micro-USB format is shocking.

The phone comes in two colors, dull black and extremely white. Yes, I made up those names, but you must admit they sound real.The case is made of polycarbonate, and it keeps its color even when scratched, which is a good thing, considering the range of users for this small phone.

Just how small, you ask? It's 4.65 inches (118 mm) tall, 1.97 inches (50.2 mm) wide and 0.53 inches (13.5 mm) thick. Quick riddle: what's white, sleek, durable and weighs 3.99 ounces? Wrong, the answer is the iPhoneSE, which we previously reviewed and simultaneously fell in love with. Coming back to our feature phone, it only weighs 2.85 ounces or 81 grams with the removable battery included (take that, iPhone), so it's reasonably light. The phone feels even smaller due to its rounded corners and, combined with the texture of the case, makes for a very slippery piece of ancient tech.

Coming from a smartphone, you will find that the front of the phone has these weird things below the screen, and a quick Internet search will tell you they're called "buttons" or "keys." The keypad lights up when used (I know, mind-blowing) and the buttons are reasonably easy to press. The button in the middle acts like a joystick, but there is no chance you'll be able to use it properly unless you have tiny hands (trying hard not to insert a Donald Trump joke here).

The 2.4-inch screen is the dominant feature on the front of the phone. Other than the Nokia logo, the speaker grille, and the microphone, you won't find other features on the front of the Nokia 150 (my selfie addiction suffers greatly, but it's all in the name of science). Of course, you should not expect exotic features like a light and proximity sensor or even this highly advanced feature named "notification LED." Where do you think you are? In the 21st century?

The bottom and sides of the phone are as white as the feature sheet, with no volume rockers or any other items to disturb the sleek design of the phone.

The top of the phone houses the micro-USB charging port and the headphone jack, while the back of the phone houses the loudspeaker grille, the VGA camera, and a flash.

Before moving on to the next chapter, I will just add the fact that the back cover is removable, as is the battery. After removing both you'll be able to access both the SIM card slot (mini SIM size, not micro or nano SIM) and the microSD card slot. Okay, fine, you can add the microSD card slot as a feature.

The phone design is clean, simple and might even be considered appealing by some. The polycarbonate case feels okay to the touch, albeit being slippery. Some keys are too small and too close to one another for the average user, but with practice and fingernails, you'll be able to type correctly the number you want to call. Most of the time.

Hardware specifications and software interface of the Nokia 150

The Nokia 150 has two versions, a single-SIM, and a dual-SIM one. We reviewed the single SIM version, which boasts a slightly longer battery life. Now, I don't know what your definition of "long-lasting battery" is, but if you only have smartphone experience, you might consider that three days is excellent battery life. Comparing that to the battery life of the Nokia 150 might bring about a revelation: the declared battery life of the single-SIM Nokia 150 is 31 days. Yes, a full month. The dual-SIM variant has a claimed battery life of "only" 25 days. We'll test this in the next chapter, but even if it's half that, it qualifies the Nokia 150 as an excellent backup phone.

Of course, we can't talk about processor speeds and the number of cores, since Nokia feature phones are traditionally powered by little Finnish gremlins. What we can tell you, though, is that the Nokia 150 has no internal memory reserved for media files, so if you want to take pictures or listen to MP3 files, you need to equip the phone with a microSD card (up to 32 GB supported).

The screen is a mind-boggling 2.4-inch QVGA screen. You read it right, QVGA, which means 240 by 320 pixels. Even the display on my printer has more pixels than that! Since the screen is rather small, the 166 dots per inch pixel density is comparable to the iPhone. No, I don't mean the iPhone SE, I mean the original iPhone, released in 2007. Shockingly enough, the screen of the Nokia 150 is capable of rendering colors, albeit only 65.000 (compared to 16 million or more that displays from this century can render).

The back camera has a resolution of 640 by 480 pixels. With 0.3 megapixels, the only use I can think of for the photos taken by the Nokia 150 is a framed picture of an ant's living room. Yes, I'm a bit harsh on a phone that costs less than a haircut, but this is just the beginning, I promise I'll do better in the next chapter. Again, considering the specs, there is no point talking about focal length or variable focus, but at least it has a flash, which doubles as a flashlight. Yay! The camera can record videos at 144 by 176 pixels and 12 frames per second, which can then be successfully used as thumbnail videos and not much else.

And here, among the plethora of features that the Nokia 150 spoils us with, comes one of the issues that I consider as being a dealbreaker: the phone can only connect to dual-band 2.5G (900/1800 MHz) networks. You might say "but why would it need 3G or more if it has no access to the Internet?" Well, it's because some GSM service providers have upgraded their infrastructure to 3G and don't have 2G coverage anymore. This is a big issue, since it might render the phone almost useless in some areas of the world. As far as connectivity goes, the device has a Bluetooth 3.0 adapter and can also be accessed with a USB cable.

The battery is a removable Li-Ion 1020 mAh battery. For those of you who had Nokia phones in the past, it's the same old BL-5C battery, which is used in a variety of Nokia feature phones. It is capable of keeping the phone powered for a full month on standby or 22h when used for conversations.

Moving on to the software environment, the Nokia 150 uses the "Nokia Series 30+" platform, and after using the phone for about two weeks, I suspect the "30+" comes from the age of the software. In years. The software is instantly familiar to anyone who ever used a Nokia feature phone, and provides basic functions, such as Call log, Contacts, Alarm Clock, Calendar, Messaging, and Calculator. It also has multimedia functions, like FM Radio (available only when a headset is connected), MP3 player, camera and photo gallery, as well as a video player and "Snake Xenzia," a poor rendition of the Snake game from the old Nokias.

Keeping in mind its primary purposes, that of a backup phone and/or a phone for people who can't or won't handle a smartphone, the software does what it should do: it provides basic capabilities without any glitches or lag. Except for the Snake game, but we'll cover that in the next chapter.

The phone has limited capabilities and functions, as is the tradition for feature phones. Battery life is excellent, and the software is bug-free (maybe because it's so simple that no bugs can fit in the code). The only major issue is that the device is not 3G capable and it will be useless for some potential buyers.

Real-life performance of the Nokia 150

If you are a regular Digital Citizen reader, you will notice the absence of a Benchmarks section, and the reason is obvious. The only performance tests that can be done on the Nokia 150 are "how far can one get from civilization before one needs to recharge it" and "how many pictures taken with the Nokia 150 can one store on a 512MB card" (the answer to the last one is over 9000). Seeing how I could not devise another non-destructive test for this tiny apparatus, I simply began to use it.

The first few minutes with the Nokia 150 were kind of comical: I was going again and again through all the menu items, trying to find any trace of an internet connection: a browser, a messenger, an app store, ANYTHING! My mother uses a Nokia 100, so I was pretty familiar with the controls (since adding numbers to the Phone Book is too complicated for her). Actually, back in the days I owned one of these, but they were simpy called "mobile phones," and Missy Elliott was still a thing. Also, the Internet on cell phones was pretty much science fiction back then.

First thing of note: the menu of the Nokia 150 is painfully simple. It has a total of 16 icons, all visible once you press the Menu button. The menu structure is instantly recognizable for someone who hasn't been living in a cave for the past 20 years. All the features of the phone are easily accessible through the dedicated shortcuts on the central joystick. Well, relatively easy, not that much if you have big fingers since the buttons are fairly small and cramped.

After swapping the test SIM card with one from a different provider (as the one I was using had only 3G coverage), I tested the call quality indoors. Apart from being a bit on the quiet side, the speaker of the Nokia 150 had no audible defects.

As any good reviewer would, I tested the Nokia 150 in all kinds of situations, including using it in public. While walking down a relatively busy street, with constant traffic, I found that the volume of the speaker at maximum is not enough to cover the noise.

On the other hand, if you connect a set of headphones, the sound is loud and clear, although the sound quality is only average for music. As mentioned earlier, the phone has an FM receiver, so I listened to my favorite local radio station while I was on my bike, with very few reception issues.

I also tested the video and photo capabilities, which, as you can see, appear to come from a different century. The photos lack detail; the videos are minuscule and unusable on larger screens. Here you have an example (in the original size!) of a picture taken with the Nokia 150.

In low light, the quality degrades even more, as you can see below:

You can also take a look here at the other pictures we took with this phone, in the gallery below.

Next, I shot a video indoors, which you can see below:

There's also a video featuring moving subjects, so that you get an idea about this phone's video recording capabilities. Modest is an understatement. 🙂

Talking about screens, the Nokia 150 screen is bright and the low pixel density is not a problem for the regular user. Of course, coming from a smartphone, the screen looks archaic, but the fonts used and the amount of information displayed help the legibility quite a lot.

The battery life is close to the declared values: I charged it at the beginning of the testing session, and by the end of it, the battery was at roughly 50%. Extrapolating, this translates into 20 to 30 days of battery life on standby, which is a lot even by feature phone standards. You can forget where you placed the charger (especially of you're getting old and forgetful, like me).

The case proved to be well made, but it did get scratched after a few days of sharing a pocket with my apartment keys.

Overall, there was also a difference in attitude on my part towards the device. Whereas before, with the smartphone, I was careful not to drop it, not to scratch it or subject it to extreme temperatures, with the Nokia 150 I started to be more "relaxed." It became less of a gadget and more of a tool.

What I find unacceptable though is the fact that the Snake game was close to unplayable, due to the lag between the user input and the movements of the snake. How can one relax and play such an awesome game with this input delay? Unacceptable!

Oh, I forgot the part where I lost the chance to meet my soulmate during the review of this phone. She was gorgeous; she was walking down the street, I was staring in her eyes, she was staring at the Nokia 150 that I was using to take some pictures. She walked by, never to be seen again, and frankly, who could blame her? I mean, would you be interested in a dorky-looking guy trying to record a video of the traffic with a "feature phone"?

Pros and cons of the Nokia 150

Summarizing our findings, I liked the following:

• Excellent price
• Decent design for a feature phone and robust build quality
• Diminutive in size
• Excellent battery life
• Very easy to learn and use

However, there were also some things that I didn't like:

• THE SNAKE XENZIA GAME LAGS!
• The speaker is not powerful enough for outdoor use
• Not usable in 3G cellular networks
• Photos and videos taken with the Nokia 150 are like my love life: blurry and with low fidelity. 🙂

 

Verdict

The Nokia 150 is an average feature phone. I enjoyed the presence of a MicroSD card slot, the battery life and the simplicity and ease of use. Considering the small price tag and the 25+ days of battery life on standby, the phone is excellent as a backup phone. I always have a spare phone in my car, in a case of emergency. However, the small size and the weak speaker make the Nokia 150 unsuitable for elderly people or usage in noisy environments. The fact that it only supports 2G makes it even less appealing. If a comeback of feature phones is imminent, the Nokia 150 is certainly not its herald.

Related posts

• Granskning av Nokia Universal Portable USB Charger

• Recenserar Nokia 3310 - Hur nostalgi säljer mediokra telefoner till ett högt pris

• OnePlus Nord CE 5G recension: Den välavrundade mellanrangern -

• realme C21 recension: den ultralågbudgetsmartphonen! -

• Samsung Galaxy S20 FE 5G recension: 2020 års bästa Samsung-smartphone? -

• Samsung Galaxy Tab S7+ recension: Den bästa Android-surfplattan 2020?

• realme 8 5G recension: Prisvärd 5G-anslutning! -

• Recension av ASUS ZenFone 4: Ett dubbelkamerasystem på en smartphone i mellanklassen!

• Recenserar Xiaomi Mi 4 - Den kinesiska avancerade Android-smarttelefonen

• Recension av ASUS ZenFone 3 Max - Prisvärd och snygg

• Recenserar Xiaomi Redmi 2 - En kinesisk budgetsmartphone med Android

• ASUS ZenFone Selfie recension - Hur ser du på dig själv bättre?

• Samsung Galaxy A32 5G recension -

• Sony Xperia 10 II recension: En bättre version av en intressant smartphone!

• Recenserar Huawei P10: Charmig ofullkomlighet!

• Recension Motorola Moto Z2 Play: Mellanregistersmarttelefonen som förändras

• Microsoft Lumia 550 recension - Den prisvärda Windows 10 Mobile-smarttelefonen

• Recension av TP-LINK Neffos C5 Max - En prisvärd 5,5 tums smartphone

• Huawei P40 Pro recension: Fotokungen?

• Recension Mondly: Lär dig nya språk i en webbläsare eller en mobilapp