Kärnan i Digital suveränitet^{(Digital Sovereignty)} är försöken att låta slutanvändarna behålla auktoriteten över sina personuppgifter. Det är vad Europeiska unionen^{(European Union)} säger. Digital suveränitet^{(Digital Sovereignty)} kan grovt definieras enligt följande:

Digital sovereignty is the question of owning the personal data of users, collected by different company websites on the Internet with or without the consent of the users.

Idealisk datasuveränitet

Enligt aktivister för digital suveränitet bör användarnas personuppgifter samlas in endast med deras samtycke eller åtminstone bör användarna informeras om vilka uppgifter som samlas in. De anger vidare att en användares personuppgifter ska lagras i ett datacenter som finns i det land där användaren är bosatt eller använder Internet . Detta är dock inte praktiskt eftersom det är molnets ålder och nästan alla större webbplatser eller företag har sina datacenter spridda över en rad länder med olika lagar om IT och moln.

Exempel på digital suveränitet

När det gäller Europeiska Unionen^{(European Union)} tillämpades den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR)^{(General Data Protection Regulation (GDPR))} nyligen så att användarna vet vilken data som en företagswebbplats samlar in när de besöker den. Således vet användarna av Internet från Europeiska Unionen^{(European Union)} (EU) vilken data som samlas in under deras besök på en viss webbplats. Europeiska unionen^{(European Union)} kräver vidare att uppgifterna om dessa användare ( internetanvändare^(Internet) baserade i Europeiska unionen^{(European Union)} ) inte ska lämna EU i någon form. De betonar också datakryptering så att slutanvändardata är säkra.

Tänk till exempel på ett webbplatsnamn som har toppdomänen (TLD)^{(top-level domain (TLD))} som .com . Nu har ICANN makten över denna toppdomän^(TLD) ( .com i det här exemplet). Så någon som registrerar en webbplats från EU måste lämna sina uppgifter till ICANN som är beläget i USA ^(United) . ^(States)Därmed kommer uppgifterna att lämna EU även om unionen är emot sådana handlingar. I det här fallet ligger den digitala suveräniteten hos ICANN istället för användarna. Även om det inte kan ifrågasättas, håll åtminstone data säker med kryptering, är vad aktivisterna säger.

Ett annat exempel kan vara Amazon . Alla vet att det är en enorm detaljhandelsjätte som tillhandahåller varor från var som helst i världen till var som helst i världen. För att underlätta användningen använder den olika toppdomäner^(TLDs) . Amazon.com skulle tillgodose USA:s folk, och därför förväntar sig kampanjerna för digital suveränitet att data om både köpare och leverantörer endast lagras i USA-baserade datacenter. På samma sätt^(Likewise) , om någon använder amazon.co.uk, bör uppgifterna inte lämna Storbritannien^{(United Kingdom)} . Hur^(How) praktiskt kan implementeringen vara, med tanke på att en person från USA också kan komma åt Amazons^(Amazon) webbsida i Storbritannien ?

Digital suveränitet och GAFA

GAFA är en akronym för de fyra bästa onlineföretagen – Google , Amazon , Facebook och Apple . Man kan undra varför den inte innehåller Microsoft . Svaret beror på att Microsoft inte var i mycket manipulerande position när akronymen bildades. Det är dock en annan historia.

Just nu står det klart att GAFA äger data på Internet . Enligt GAFA begränsar^(GAFA) jag inte antalet till bara fyra företag. GAFA , i en vidare mening, skulle avse alla multinationella företag på Internet som ägnar sig åt insamling av slutanvändardata.

Det finns två sidor av datainsamling och användning. Den ena är kommersiell och är inte mycket omdiskuterad eftersom alla vet att det händer. De (användare) byter in sina personuppgifter för något GRATIS^(FREE) och för att få bättre tjänster. Den andra är politisk där regeringar i olika länder gör anspråk på datasuveräniteten. Folk gillar inte att regeringar snokar efter dem, särskilt efter fiaskot i Cambridge Analytica . Nu är människor medvetna om att de kan villkoras till vissa tankemönster bara genom att använda den data som olika nätverk som Facebook tillhandahåller, vilket är anledningen till att frågan om datasuveränitet har blivit en massrörelse som måste tas upp omgående.

Lösning på datasuveränitetsfrågan^{(Data Sovereignty Issue)}

Det finns två sidor av aktivismen relaterad till digital suveränitet - som med alla krig. Medan den ena sidan förespråkar att data om datacenterna ska behållas i samma land som användaren, vill den andra ha suveränitet över alla datacenter i ett företag så att regeringen eller företaget kan komma åt data närhelst det behövs. Detta skapar spänningar eftersom varje land har sina egna regler och förordningar när det kommer till cloud computing .

Den bästa lösningen för detta är att nå en gemensam grund och formulera en kraftfull men ändå likartad uppsättning regler som gäller för alla datacenter – oavsett i vilket land de är verksamma. Dessa regler kommer att diktera vem som äger data och i vilken form. Krypteringstypen bör vara likartad i olika länder, så att samma skyddsnivå gäller för alla datacenter. Samma regler kan berätta vem som kan komma åt vilken data och hur kan data nås.

Det finns inte mycket som slutanvändarna kan göra om de ska fortsätta använda Internet . Men det borde finnas en lösning på plats som definierar olika saker om datasuveränitet även när data är utspridda mellan olika länder, hela tiden, vilket ger säkerhet åt data.

Digital Sovereignty – Definition, Meaning, Examples and Explanation

At the core of Digital Sovereignty are the attempts to let the end users keep authority over their personal data. That is what the European Union says. Digital Sovereignty can be roughly defined as follows:

Digital sovereignty is the question of owning the personal data of users, collected by different company websites on the Internet with or without the consent of the users.

Ideal Data Sovereignty

According to digital sovereignty activists, the personal data of users should be collected with their consent only or at least the users should be informed of what all data is being collected. They further state that the personal data of a user should be stored in a data center that is present in the country where the user is residing or using the Internet. This is not practical however as it is the age of cloud computing and almost all major websites or companies have their datacenters spread over a range of countries with varying laws about IT and cloud.

Digital Sovereignty examples

In the case of the European Union, the General Data Protection Regulation (GDPR) was enforced recently so that the users know what all data is a company website collecting when they visit it. Thus, the users of the Internet from the European Union (EU) know what data is being collected during their visit to a particular website. The European Union further demands that the data of these users (Internet users based in European Union) should not leave the EU in any form. They also stress data encryption so that the end user data is safe.

For example, consider a website name that has the top-level domain (TLD) as .com. Now, ICANN has the power over this TLD (.com in this example). So, someone registering a website from EU will have to provide his or her details to the ICANN that is situated in the United States. Thus, the data will leave the EU even though the union is against such acts. In this case, digital sovereignty lies with ICANN instead of the users. While that cannot be challenged, at least keep the data safe using encryption, is what the activists say.

Another example could be Amazon. Everybody knows it is a huge retail giant that provides items from anywhere in the world to anywhere in the world. For ease of usage, it employs different TLDs. Amazon.com would cater to US people, and hence the digital sovereignty campaigners would expect that data regarding both buyers and suppliers is stored in US-based datacenters only. Likewise, if someone is using amazon.co.uk, the data should not leave the United Kingdom. How practical could its implementation be, given that a person from the US can also access the UK website of Amazon?

Digital Sovereignty and GAFA

GAFA is an acronym for top four online companies – Google, Amazon, Facebook, and Apple. One might wonder why it doesn’t contain Microsoft. The answer is because Microsoft was not in much manipulating position when the acronym was formed. That’s another story, however.

Right now, it is clear that GAFA owns the data on the Internet. By GAFA, I don’t restrict the number to just four companies. GAFA, in a broader sense, would relate to all multinational companies on the Internet that engage in end-user data collection.

There are two sides of data collection and usage. One is commercial and is not much debated as everyone knows it happens. They (users) trade in their personal data for something FREE and to receive better services. The other is political where governments of different countries lay claim to the data sovereignty. People don’t like governments snooping on them, especially after the Cambridge Analytica fiasco. Now people are aware that they can be conditioned into certain thought patterns just by using the data that different networks like Facebook provide, which is why the issue of data sovereignty has become a mass movement that needs to be addressed urgently.

Solution to the Data Sovereignty Issue

There are two sides to the activism related to digital sovereignty — as with any war. While one side advocates keeping data on the datacenters in the same country as the user, the other wants sovereignty over all data centers of a company so that the government or corporation can access data whenever required. This creates tension as each country has its own rules and regulations when it comes to cloud computing.

The best solution for this is to reach a common ground and formulate a powerful yet similar set of rules that apply to all the datacenters – irrespective of the country where they operate. These rules will dictate who owns data and in what form. The encryption type should be similar across countries, so that same level of protection applies to all datacenters. The same rules can tell who can access what data and how can data be accessed.

There is not much that the end users can do if they are to continue using the Internet. But there should be a solution in place that defines different things about data sovereignty even as the data is scattered among different countries, all the while, providing security to the data.

Related posts

• Vad är GDPR – Sammanfattning av GDPR, efterlevnad och andra detaljer

• Spotify vs Apple Music – Jämfört pris, kvalitet och integritet

• Vad är Spear Phishing? Förklaring, exempel, skydd

• Infrastructure as a Service - Definition, förklaring och exempel

• Vad är en bakdörrsattack? Betydelse, exempel, definitioner

• Tor Browser Review Ladda ner: Skydda din integritet och surfa på webben säkert

• Föra privata konversationer med Off-the-Record Messaging App

• Vad är Tor Network och vad används det till?

• Hur Microsoft Teams spårar din aktivitet och hur man stoppar den

• Inaktivera telemetri och datainsamling i Firefox Quantum-webbläsare

• Sekretess- och säkerhetsinställningar i Edge-webbläsaren på Windows 11/10

• 10 bästa zoominställningar för säkerhet och integritet

• Siri, Google Assistant och Cortana – Tre digitala assistenter jämförda

• Hur man automatiskt tar bort Microsoft Edge-webbhistorik vid utgång

• SRWare Iron är en säker, integritetsmedveten webbläsare för Windows 10

• Lista över bästa gratis programvara och produkter för Internetskydd för Windows 11/10

• Din data, kontrollerad av ditt meddelande i Office Apps

• Konfigurera förbättrad spårning, varningar om skyddsbrott, låst i Firefox

• Hur skapar man ett anonymt e-post-ID?

• Twitters sekretessinställningar: Tips för att skydda och säkra integriteten på Twitter